So what I did was download the packages daemontools, daemontools-run and ucspi-tcp, and then install them. A bit of a problem with that too, but the following steps did the trick for me.

# touch /etc/inittab
# dpkg -i daemontools
# dpkg -i daemontools-run
# dpkg -i ucspi-tcp
# echo “start on runlevel-1
start on runlevel-2
start on runlevel-3
start on runlevel-4
start on runlevel-5
start on runlevel-6

stop on shutdown

respawn

exec /usr/bin/svscanboot” > /etc/event.d/svscan
# initctl start svscan

And that’s it! Have fun folks!

[1] http://packages.ubuntu.com/search?keywords=daemontools&searc…

Jag menar, hur ofta ställer sig boven och löder ur NAND-kretsarna ur min mobiltelefon eller hårddisk eller vad det nu kan vara redan på brottsplatsen? Eller för den delen plockar ur hårddisken ur min laptop? Visst, med kvicka fingrar och en liten stjärnmejsel så kan man säkert få ur hårddisken på 30 sekunder eller så. Men vem stjäl en hårddisk och lämnar datorn?

Visst, jag är medveten om att rubriksättarna på IDG verkar komma från Aftonbladet eller Expressen från början. Det är inte direkt första gången dom blåser up saker till helt orimliga proportioner. Men snälla nån?

Flashdiskar är ett jätteproblem eftersom man kan löda ur nand-kretsarna och med någon form av utrustning löda in dom i något annat och sen med filåterskapningsprogramvara förhoppningsvis återskapa en del av den data som låg på minnena?

Hur stor är _egentligen_ skillnaden mot att återställa data från skivorna i en traditionell hårddisk då? Utrustningen man behöver är, gissar jag, har aldrig ens funderat på vad man kan behöva, lite mer speciell och svår att få tag i. Men samtidigt så borde det kunna vara så enkelt som att skaffa en likadan hårddisk, ha en helt dammfri miljö, och stoppa in dom “stulna” skivorna i den disken?

Slutligen så vil jag bara påpeka att oavsett vilken väg man väljer, NAND-minnen eller hårddiskskivor, att stjäla data ifrån så kräver det nog halvhyffsade elektronikkunskaper att dels plocka isär diskarna utan att skada minnen eller skivor och sen sätta ihop det igen. Gissar att det finns en anledning att företag som ibas kan ta saftigt betalt för såna tjänster, även om dom blivit mycket billigare med åren…

But what I think is that, of course, you alwas can write private-method-free code, but sometimes it’s not very good. When you need to duplicate code time after another, you might begin to see the need for another method (refactoring) or for that matter class. What that method does or returns maybe, just maybe, isn’t that good for the rest of the world (read application) to access directly rather than through your other, more high level methods.

CakePHP itself is has lots of private methods. Could we do without them all? Of course we could. Would it make the code easier to read? Maybe. Would it make the code easier to maintain? I think not.

With that said, you always need to make an active decission whether you choose to make a method public, private or protected. Chances are, if you only write public because you are used to it, you might be making a mistake that could compromise stability or security of your application if another developer makes use of that method…

What he doesn’t talk about is that

• Power consumption goes up. Each office switch typically uses between 5W and 10W depending on how good the AC/DC-adaptor is. (example of WRT54 power consumption)
• You get many more SPOF. Okay, most switches actually works quite good, but office support will have to answer a great many calls of “Internet is down” etc.
• Configuration of a “real” switch isn’t that complicated, draws less power and usually gives _many_ more possibilities than the dumb table-top switch (ie VLAN, bridging, QoS, …)

• http://blog.slaven.net.au/archives/20…

• http://wpmudev.org/project/List-recen…

• http://patrick.bloggles.info/2008/07/…

• http://nms.gdd.net/index.php/PHP-Sysl…